Vi har en obalans på ledande positioner i Sverige. Är lösningen på obalansen att kvinnor lär sig spelplanen, tar större utrymme och tar hjälp med barnen? Eller handlar det om att förändra spelplanen, normen och värderingarna?
Egentligen är det rätt enkelt. Vilket samhälle vill vi ha? Vad vill vi ge till våra barn? Vem vill vi, ska fostra och värna om barnen? Vilka resultat vill vi skapa? Och inte minst, varför? Det handlar om oss, vårt samhälle och den framtid vi tillsammans vill skapa. För framtiden skapas av oss. Därför handlar det inte om hur vi kan räkna ut framtidens skeenden och hur vi ska anpassa oss till den. Därför blir debatten om att kvinnor ska anpassa sig och lära sig den dominerande ”männens” spelplan för att i framtiden få utrymme att på lika villkor vara med och bestämma över medel och samhälle förlegad. Under industrialismens framfart var vi överens om vad som var framgångsrikt, som därför blev norm. Vi organiserade verksamheten i delar, toppstyrd och i linjär ordning. Ledarskapet var extrovert, tydligt och snabbt och framgångens viktiga beståndsdelar var att expandera och skapa tillväxt. På bekostnad av helhet, involvering, delad kunskap och resurser, reflektion och hållbarhet. Det var och är en spelplan som länge dominerats av män.
När jag tillsammans med Lena Gustafsson började arbetet med boken Bortom glastaket så återkom jag gång på gång till samma reflektion. Vår identitet och syn på oss själva skapas i samverkan med vår kontext. Vi blir till i samspelet med vår omvärld. Om samhällets normer har skilda förväntningar på kvinnor och män är det fullt rimligt att vi har skilda synsätt och beteenden.
När jag intervjuade Louise Sander, Vd Handelsbanken Liv talade vi om hennes uppdrag och det var då självklart för mig att hennes uppdrag var att skapa så hög avkastning som möjligt med minsta möjliga insats. Men inte för Louise. Det handlade om samhället och om våra pensioner och om allas rätt till en dräglig ålderdom. Hon satte in sin verksamhet i ett större sammanhang. Det gjorde även de andra cheferna jag intervjuade. De arbetar med passion för att göra skillnad för många. Resonemang kring helhet, värderingar och hållbarhet var genomgående tema. Oavsett utbildningsbakgrund, ålder eller bransch.
Men för att få leda förändring, ta greppet kring helheten, påverka den större berättelsen och värderingar krävs förutsättningar. Kanske var det här som jag blev mest förvånad. En orsak till de 26 kvinnornas framgång är att de inte lärt sig spelet, språket eller underordnat sig kulturen. De har lämnat verksamheter som lever utifrån den gamla modellen och sökt sig till andra verksamheter. Några, som Elisabeth Massi Fritz valde istället bygga en egen verksamhet.
Magnus Brännström, Vd Oriflame sa nyligen, i radioprogrammet Kvinnorna och pengarna, att de har stora svårigheter att rekrytera kvinnliga chefer. Men att de nu satsar på kvinnoutbildningar för att stödja och professionalisera kvinnorna i verksamheten. Tänk om Magnus tänker helt fel? Tänk om det inte är kvinnorna som ska professionaliseras och lära sig spelplanen utan Magnus med medarbetare som ska lyssna till de kvinnor som de anställt?
I många utvecklingsländer satsas det på kvinnorna. Hand in Hand exempelvis har som affärsidé att låna ut microlån till kvinnorna för att de i högre grad tar ansvar för helhet och därför är mer pålitliga i sin affärsutveckling. Jag kan inte låta bli att fundera över vad som skulle hända om vi i högre grad talade om att män mer ska förstå kvinnor och lära av kvinnors kollektiva erfarenhet och därmed spelplan.
Jag vill till att börja med rekommendera män på ledande befattning att läsa Bortom glastaket. Sedan kan vi tala om vilken spelplan vi ska utgå ifrån.
Ulrika Sedell