-Jag var då vd för ett konsultbolag och hade ett möte med två män som är högsta chefer i sina verksamheter. De hade gått samman för att köpa ett utbildningskoncept av mig. Vi träffades för tredje gången och denna gång var det dags för offertgenomgång och avslut. Vi hade avsatt 20 minuter. Plötsligt ringer den ene mannens telefon. När han svarar blir jag frustrerad och tittar på klockan. Det är hans Ordföranden. Han ler och hälsar från sin samarbetspartner med för- och efternamn och så fångar han min blick. Ler igen och säger att i dag har de också kvinnlig fägring i rummet…
-Nej! Kommer det spontant från publiken.
Jag står på scenen på Oscarsteatern och föreläser om kvinnors spelplan i arbetslivet. Om att göra karriär och slå huvudet mot glastaket, men också om att nå toppen och att få använda hela sin potential för att skapa resultat och göra skillnad. Jag fortsätter med att vända mig emot publiken.
-Någon här som stött på den ”duktiga flickan”? Eller prestationsprinsessan som stressforskaren Alexander Perski myntat i boken Duktighetsfällan. Inte?
-Jooo! Svarar en enhällig publik. – Vem har INTE gjort det? Ropar någon högt från mitten av publikhavet.
-Det har jag också, svarar jag. Vid några tillfällen har jag sett henne skymta förbi i spegeln…
Här finns nu en fallgrop. Alltför många gånger blandas begreppen högpresterande och ambitiösa kvinnor ihop med begreppet ”duktiga flickor”. Det ena behöver inte betyda det andra och tvärtom. Ibland sammanfaller det. Med begreppet ”duktig flicka” menar jag personen som presterar utifrån andras agendor, utifrån en inneboende rädsla att göra fel. Drivkraften är att göra rätt, att vara rätt. Jag har mött dem många gånger. När jag ger handledning, föreläser för studenter eller i mina tidigare chefsroller.
Att med dem identifiera egna behov brukar vara samma utmaning som att identifiera ledningsgruppens syfte när jag arbetar med att utveckla ledningsgrupper. Det vill säga, det krävs att lyfta på varje sten, vända perspektiv mot varandra och till slut landa i en plattform eller vi kan kalla det för kompass.
I handledningen brukar jag jämföra begreppen MÅSTE och VILL. Vidare brukar vi arbeta med YTTRE och INRE framgång. Vad är vad, och vad är det som skiljer? Vad är egentligen viktigt? Sedan brukar vi lista: Vad är det värsta som kan hända? Inför ett nytt initiativ, uppdrag eller en dragning på ett styrelsemöte. Sällan är det något farligt.
Att finna sin inre kompass och låta den styra, frigör kraft till att agera utifrån satta mål. Nyttan av det jag vill åstadkomma blir överordnat, vad andra tycker eller tänker, om det är rätt eller fel. För övrigt en avgörande färdighet för den som ska utmana härskartekniker, föråldrade maktstrukturer eller hierarkier.
Jag tänker på Lena Olving, vd och koncernchef för Micronic när hon intervjuades för boken Bortom glastaket om hennes drivkraft. Hon sa:
https://www.youtube.com/watch?v=jx5xqwYgEpQ://
Vad jag svarade de två männen som hade kvinnlig fägring i rummet? Jag tog offerten och lämnade rummet vilket resulterade i att den ena mannen sprang efter mig och olyckligt bad om ursäkt och sa att det inte kändes bra. Nej, svarade jag och höll med. Det kändes inte bra. – Jag har lagt mig alldeles för lågt i prismodellen för utbildningarna….
Det ordnade sig till det bästa och idag skrattar vi högt åt vår förhandling.
Ulrika Sedell
Ledarskapsutvecklare, författare och föreläsare