Jag har alltid tyckt att det är vackert med avslut och nystart. Att stänga en dörr med skratt, vemod, oro och ibland rädsla och att öppna en ny med tillförsikt, hopp och med fast beslutsamhet om att göra lite bättre.
2016 går inte att stänga utan att känna djup sorg över all smärta som många har sett, flera har upplevt och över orättvisor som har blivit synligare i vår vardag. Att vara människa är att vara en del av en helhet. Helheten kallas världen. En värld som vi behöver och inte kan fly från. Det vi har är varandra och de möjligheter som vi tillsammans kan skapa. Varandra.
Det ställer krav på ansvarstagande, mod, ödmjukhet och möten. Möten i ögonhöjd och inte i en hierarkisk ordning. Oavsett om vi ligger, sitter, kryper eller står. Det fantastiska är att i just det mötet, när vi släpper våra förutfattade meningar, rädslor eller prestige uppstår gränsöverskridande perspektivbyten, utveckling, idéer och kärlek. Det skapar innovationer. Kanske ökar medkänslan och därmed energin till att finna lösningar..
Men vem värderar vad som är kärlek eller vad som är ansvarstagande? Skulle någon som hotar, dikterar subjektiva villkor för andra eller avvisar den skyddslösa kunna kalla det för omtanke och ansvarstagande? Ja, för det beror på ur vilket ensidiga perspektiv situationen tolkas.
Jag tänker att därför blir modet att mötas viktigare än någonsin 2017. Möten i ögonhöjd och inte i en hierarkisk ordning. För att undvika att hamna i tunnelseende, fragmentariska och ensidiga perspektiv.
I boken Bortom glastaket drar jag och Lena Gustafsson slutsatsen att en av orsakerna till att de intervjuade ledarna i boken har lyckats är att de är skickliga på att lyssna på sin inre kompass och låta den leda dem. Men det är ingen nyhet… Redan Aristoteles menade att lycka är att följa en inre god röst, som i sin tur leder till ett liv i gemenskap tillsammans med andra som följer sin goda röst.
Av 2017 vill jag bidra med ryggrad eller ska vi kalla det för civilkurage, perspektiv och jag hoppas få lära mig nytt tillsammans med andra. Jag kommer att jobba för att lyssna på min inre goda röst och jag önskar att få se mer av en kollektiv ryggrad.
Välkommen 2017!