Är det kvinnor som stoppas av glastaket – eller är det beteendet i ledarskapet?
(Publicerad 2015-04-24 hos Veckans Affärer.)
Vi har mött kvinnorna som trotsar statistiken och når bortom glastaket. I vår bok ”Bortom glastaket” berättar 26 ledande kvinnor om sina karriärer och sitt ledarskap. Vi bjöds in i en värld där hållbarhet och ansvarstagande är väsentliga medel för att nå avkastning.
Ledarskapet är utvecklat och medarbetarna styrs inte utan involveras och det är förändringen som leds. Chefen tar sin roll som förebild på allvar och värderingar är praktik och inte i första hand retorik. Karriär ses inte som en isolerad process utan samverkar med resten av livet vilket resulterar i att föräldraskap och chefskap går utmärkt att förena.
Bakgrunden till boken är att vi ville veta hur de här kvinnorna, förebilderna, har lyckas där de flesta andra slår i glastaket. För statistiken talar emot dem. Trots att 64 % av de som tar högskoleexamen i Sverige är kvinnor så sitter det män på de flesta VD-stolar; bara 15 procent av de svenska bolagen har en kvinna som VD och i börsnoterade bolag är siffran så låg som 2,4 procent. Och under 2014 minskade andelen kvinnor i ledningsgrupper från 37 procent till 34 procent. Men vad är det egentligen som glastaket stoppar?
De organisationer som våra förebilder valt bort eller lämnat är verksamheter där hierarkin är den ledande modellen, där kortsiktiga vinster är ledstjärnor och linjära karriärer belönas. Det kan pågå maktspel, härskartekniker eller finnas en kultur där föräldraskap och chefskap inte känns möjliga att kombinera. Kanske är det just där dessa kvinnor behöver vara för att driva förändring, men de väljer att gå eller så slår de huvudet i glastaket.
Många av kvinnorna råder dem som vill göra karriär att välja sin chef. Louise Sander, vd på Handelsbanken Liv, säger att den närmsta chefen är helt avgörande i början av karriären. ”Om du inte kommer vidare, byt chef!”, råder hon. Det stämmer med resultatet i studien Stjärnkraft (Kairos Future/Wes) där 74 procent av 2 000 intervjuade kvinnliga ledare menar att valet av chef är en viktig faktor för att de ska ta ett uppdrag; 20 % menar att vem som blir hennes chef är helt avgörande.
Chefen är den person som har mandat att involvera andra i utvecklingsprojekt och som är språkröret ut i organisationen. Flera av kvinnorna i boken beskriver hur deras bästa chefer har agerat – de har varit involverande, varit tydliga med bakomliggande orsaker till varför beslut tas och de har gett stort ansvar och handlingsutrymme. De har gett sina medarbetare möjlighet att se den större bilden och på så sätt ge förutsättningar till rätt prioriteringar och beslut. Det har dessa kvinnor gemensamt – de vill ta ett ansvar för helheten. De vill kunna påverka både värderingar och vision för att nå bästa möjliga resultat.
Organisationens rådande värderingar och chefens förhållningssätt är avgörande för att attrahera dessa kvinnor till ledande befattningar. De flesta av kvinnorna i boken säger att det inte spelar någon roll hur kompetent och driven du är om kulturen är felaktig. Då går det inte att lyckas. Soki Choi, vd på Nona Lab och tidigare chef för forskning och utveckling på Karolinska Institutet, säger: ”Om du blir någon som du inte vill vara så kan jag bara säga en sak – gå därifrån! Underskatta aldrig de system som finns och det finns alltid ett val att lämna.”
Kvinnorna i boken väljer. Att leva sina värderingar och att vara med och påverka på riktigt är förutsättningar som garanterat tilltalar dem. Uppenbarligen finns det en mängd verksamheter där det inte är möjligt. Så i diskussioner kring varför så få kvinnor i Sverige når ledande befattningar kanske det inte alls har att göra med att de inte kan, inte vill eller inte finns med i mäns nätverk. Det kanske snarare är ett beteende som stoppas, ett beteende som fler kvinnor än män gestaltar i sitt ledarskap.
Än så länge.