Vi möter Julia Romanowska, medicine doktor, slagverkare, programmerare, chefsutvecklare, författare…bland mycket annat!
-Att mogna är en mycket besvärlig och smärtsam process. Vi måste inse att vi är ensamma, säger Julia på ett bestämt men odramatiskt vis. Mognad innebär en tragisk visdom.
Väcker den gemensamma tragiken en större medkänsla än den gemensamma lyckan? Leder insikten om vår ensamhet i tillvaron till en större gemenskap? Frågorna är många och belyses på ett systematiskt, känsligt vis av Julia utan att egentligen ge några svar.
Således ett samtal helt i vår smak!
Julia säger att upptäcka den andres annorlundahet, alltså främlingskap, det gör inte att man får distans utan tvärtom. Vi inte ska försöka reducera den andre till oss själva. Närhet betyder inte att man känner igen sig utan att man erkänner den andres annorlundahet.
-Jag är en kombinatör, att blanda saker som till synes är oförenliga, svarar Julia på frågan hur det kommer sig att hon har så många olika yrken.
Hon uttrycker en känsla av hemlöshet, i synnerhet i språket. Är inte riktigt hemma i något av sina språk hon talar, menar hon. Men hon har skapat ordet. Estemetik, som är sammansättning av orden estetik, emotion och etik. Genom att ta ansvar känner du självrespekt. Det är inte samma sak som att älska sig själv, menar Julia.
Men kanske en bit på vägen?
-Jag tror inte vi inte att vi ska sträva efter en kollektiv motståndskraft Vi ska sträva efter att minska det onda, inte öka det goda. Det goda i livet kan vi aldrig bestämma vad det är. Det onda gör att vi lider och är därför mer definierbart.