I denna tid då vår värld står inför enorma utmaningar ställer sig ledarskapsutvecklaren Ulrika Sedell frågan: Vad är det att vara människa? Hur långt sträcker sig vårt medmänskliga ansvar och har vi ryggrad nog för att bidra till utvecklingen?
Vad är det att vara människa? Var börjar och slutar en människas ansvar? Vad är vår idé kring rättvisa? Vilket samhälle vill vi tillsammans skapa och lämna efter oss till våra barn?
Jag tänker att det är frågor som ständigt behöver prövas, utforskas, diskuteras och vara levande i ett demokratiskt och öppet samhälle. En form av idédialog som borde få utrymme att vidmakthållas mellan medborgare och beslutsfattare. Men starka krafter motverkar just nu den typen av dialog. Vi lever i en accelerationskultur där vi efterlyser hastighet, beslutsstyrka och resultat. Om något sker snabbare idag än vad det gjorde igår så anser vi oftast att det är lika med förbättring. Framgångsrikt ledarskap bygger på prestation. Ledaren ska vara bäst i jämförelse med andra och det extroverta, explosiva och snabba premieras. Självförtroende utåt, status och priser blir avgörande faktorer.
Andra faktorer som motverkar en idédialog är polarisering, populism och protektionism. Polarisering som drar isär samhället och ställer grupp mot grupp. Exempelvis, politisk tillhörighet, etablerade svenskar mot nysvenskar, boendes i stad mot de som bor på landet, yngre mot äldre, lågutbildade mot välutbildade eller människor med olika religiösa livsåskådningar. Populism som håller sig till extrema generaliseringar och inte sällan av en elit som går åt ett annat håll än medborgarna men som säger att de vet vad medborgarna känner, tänker, vill och blir deras språkrör. Protektionism som resulterar att ett land sluter sig för att till exempel undvika konkurrens. Ofta med ett förhållningssätt om att ”vi klarar oss bästa själva”.