Den ena kunden efter den andra kommer till mig efter sommaren. Det är något med blicken, inte alls så pressad som den varit. Stegen är lättare, ja nästan dansande. Leendet är avslappnat och större. Så kommer det. – Jag har bestämt mig för att sluta. – Jag har tagit tjänstledigt. – Jag har tagit sex månaders föräldraledighet.
Vad de har gemensamt är att de är höga chefer med gedigen erfarenhet, bred kompetens och en lång historik med makalösa resultat. Jo, just det. De är också kvinnor.
De går i handledning hos mig. Vi resonerar kring strategier, visionsarbete, värdestyrning, målstyrning, att motivera medarbetare och rapportering till styrelse/ledning. Dock övergår många samtal till att handla om egna behov, egna handlingsstrategier, motiv och drömmar. Det är inte sällan som ordet egna behov är lite främmande att formulera. Vi arbetar med KBT triangeln. Analys är lätt, Handling är en styrka men Känsla…
Något har hänt på vägen. Viljan att skapa resultat, drivet att alltid bli bättre och glädjen att få med sig sin verksamhet och medarbetare som driver på krockar med det som handlar om kärlek, familj, vänner, intressen, hälsa och utrymme engagera sig ideellt.
– Jag har blivit en prestationsprinsessa! Hur är det möjligt? Jag som alltid påminner mina medarbetare om vikten av att ge tid till familj och vänner.
– Jag kommer inte längre ihåg när jag hade semester utan att tänka på jobb.
– Jag inser att jag tar ansvar för bolag, medarbetare, familjen och kanske lite av världen också – men vem tar ansvar för mig?
Det är insikter som återkommer. Vi jobbar med förändringsstrategier och att sätta mål för livet. En livsplan. För hur viktigt, roligt och stimulerande än jobbet är så är det ett jobb. Parallellt pågår ett liv.
Under samtalen med de kvinnliga cheferna som valt att ta en paus framgår det att det inte är en flykt utan ett aktivt val som ger dem glädje och stimulans. Jag kan inte låta bli att skratta när någon med ett gapskratt berättar att hon bakat för första gången på tio år, eller när en annan berättar att hon nu hinner sitta på huk med sina barn och omsorgsfullt berättar om känslan. Men också om att de nu har planer på att jobba med, vad vill de egentligen. Ska de stanna kvar på samma arbetsplats och förändra rutiner och kultur? Ska de bygga bolag med andra? Någon säger att hon har ett helt gäng fantastiskt kompetenta kvinnor som vill göra annat i sitt nätverk. Så att få tag på kompetens är lätt. Men det ska byggas hållbart både affärsmässigt som socialt.
I Sverige ökar sjuktalen lavinartat. Världshälsoorganisationen rapporterar att år 2020 kommer psykosocial ohälsa vara vårt största hot mot hälsan. Studier visar att inget annat land i Europa arbetar kvinnor så många timmar som i Sverige , samtidigt som de föder barn. Det är unikt. I allt fler länder ser man att kvinnor slutar att föda barn och lägger i stället fokus på karriär. Senast var det Japans regeringschef som vände sig till Sverige för att få kunskap i hur de ska få japanska kvinnor att både föda barn och jobba. Då det i dag är en norm att efter universitetsstudier bilda familj och det betyder att det inte finns utrymme för karriär.
I en ny studie från tidningen Chef framgår det att unga inte vill bli chefer. Det som står högst upp på deras lista är istället att ha balans i livet. Bland mina kunder är det inte bara unga utan även 40-åringar som allt mer prioriterar balans.
Människor är inga leveransmaskiner. Verksamheters kritiska framgångsfaktorer är människors kompetens, idéer, driv och förmåga att realisera resultat. För att attrahera kompetens framåt behöver arbetsgivare i mycket högra grad ta ansvar för människors behov.
Det är numera ett återkommande samtal bland mina kunder. Och då inte främst ur ett humant perspektiv utan ur ett affärskritiskt. Men precis nu gläds jag med kunden som precis lämnat mitt kontor, som ska åka på språkresa till Frankrike. Bara för att hon vill och inte för att hon ska prestera.
Ulrika Sedell
Chefshandledare, föreläsare och författare